I våras sökte jag ett jobb på ett riktigt översittarställe. Jobbets titel var Juniorkonsult.
Första delen av antagningsprocessen, efter att CV plus personligt brev blivit "godkända" var att göra ett sånt där onödigt test som inte säger ett skit om någonting. För er som inte förstår vad jag menar: Testen kan gå ut på att läsa massa texter och svara på kluriga textrelaterade frågor eller att studera grafer och svara på kluriga grafrelaterade frågor eller att bara kolla på symboler och säga vilken som kommer därnäst. På tid.
Det här översittarföretaget (eller egentligen ett bemanningsföretag) hade valt att inkludera samtliga tre delmoment i sitt test. Jag gjorde testet här hemma i Falun, under påsklovet. Det var inte speciellt krävande, men ändå lite jobbigt på grund av tidspress. Pappa var väldigt nyfiken på vad jag gjorde. Han hoovrade bara runt mig hela tiden och frågade. Jag sa att det var skolgrejer och att han skulle lämna mig ifred. Han kom ändå tillbaka hela tiden och kollade och frågade. Jag sa att han skulle vara tyst. Då blev han lite sur och var demonstrativt tyst onödigt länge.
Hur som helst så gick testet självklart bra. Jag är hundra procent kung på test av den här omtalade sorten. Med anledning av denna höga halt kunglighet fick jag komma på intervju.
Intervjun var hos bemanningsföretaget, lokaliserat i fräsiga lokaler i centrala Stockholm. Där träffade jag en trevlig tjej och hade en trevlig pratstund. Detta var min första intervju någonsin så jag hade inga som helst förhoppningar om att det skulle gå bra. Och det gjorde det väl inte heller...
Jag tror inte att den trevliga tjejen hade något emot min personlighet, jag vill tro att vi gick ganska bra ihop. Dock tror jag att hon uppfattade mig som naiv. Innan intervjun trodde jag att företaget jag sökte en tjänst hos var ganska o-McKinsey, en föreställning som kom på skam allteftersom pratstunden med den trevliga tjejen förflöt. Jag tror att tjejen uppfattade detta och tänkte något i stil med: Den här killen verkar tro att det finns ett liv vid sidan om jobbet. Dumma människa...
Det sista jag fick med mig från intervjun var ett tips: "Om du går vidare till nästa steg i antagningsprocessen förväntas du ha kostym på dig."
Där satt jag i vanlig tröja och trodde att jag hade en chans. Jag, dumma människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar