Jag körde Karlskoga-Södertälje tur och retur i fredags. På vägen dit hade jag lite bråttom. Som tur är behöver man inte avvika från motorväg (E18 övergår i E20, eller tvärt om) när man kör sträckan. Det innebär tvåfiligt nonstop.
En kvart utanför Örebro blinkade jag ut i vänsterfil för att passera ett par lastbilar. Direkt därpå blinkar bilen bakom mig också ut och lägger sig bakom. Jag sitter bakom ratten på en Toyota Corolla från 1998, bakomvarande chaufför kör en ny Volvo. Direkt vi kör ut lägger sig Volvon så nära mig som det bara går. Jag trycker gasen i botten och Toyotan maxar på så gott det går. Chauffören i den nya Volvon bryr sig inte mycket om detta faktum utan börjar irriterat blinka med sina helljus. Ur vägen, menar Volvoidioten säga.
Jag hatar sådant och väljer att utföra omkörningen i en än makligare takt. Jag signalerar också bakåt med noga utvalt tecken. När jag blinkar in framför lastbilarna försvinner Volvon i snabbt i fjärran.
Om nollvisionen någonsin skall bli annat än just en vision måste en viss utrensning göras i körkortsdatabasen. Framförallt bör idioter som kör nya Volvos för snabbt på motorvägen och blinkar med helljusen åt långsammare bilar rensas ut. Väck!
Dagen efter (lördag alltså) är jag och mamma i Degerfors för att köpa en matta. Vi parkerar utanför Kronhallen och måste alltså ta oss över bilvägen för att komma till inredningsbutiken. Trots att föraren i en stor skåpbil ser att vi är på väg att korsa vägen på övergångsstället stannar han inte bilen. Störigt. Speciellt som övergångsstället ligger tre meter ut från en rondell och bilarna inte kommer med speciellt hög hastighet.
En sur kvinna i bilen bakom ser inte heller ut att vilja stanna, men kommer inte körande i en hastighet högre än att hon kan stanna om hon måste. Jag går därför ut framför hennes bil och tittar irriterat åt kärringens håll. Hon sitter med blicken ut genom sidorutan och skäms (antar jag). Jag säger till mamma att vilken surkärring det där var då. Jag vet inte om mamma håller med, hon tyckte nog att det var lite ungdomligt drygt gjort av mig att gå rätt ut sådär.
När vi går vidare börjar någon skrika åt mig. Jag tror att det var mannen i bilen som låg bakom kärringen som vevade ner sin ruta och började hojta, men jag hann aldrig riktigt se. Faktum är i alla fall att han kallade mig för en idiot och att han påstod att jag för i helvete inte kan gå ut rätt framför en bil. I beg to differ, jag gjorde ju precis det alldeles nyss och det gick ju bra.
Vilka jävla idioter som rör sig i mellansveriges trafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar