Om när det inte är någon idé att ta diskussionen

Följande är något som det många gånger har skrivits om, ibland i muskeltidningar, någon gång i Expressens söndagsbilaga - men oftast i olika muskelforum här på www. Nu tänker jag för första gången ta upp ämnet i ett av mina blogginlägg: Idioter som paxar maskiner och/eller vikter på gymmet.

Idag var jag med mamma och tränade på Davids Gym här i Karlskoga. Det är ett mycket trevligt gym med mycket trevliga ägare. Tillsammans med gymmets kundkrets representerar ägarbröderna Karlskogas manliga befolkning på ett bra sätt. Här finns:
1) Mycket trevliga och glada typer som tycker om att prata (ägarna).
2) Småkorkade ungar som inte har bättre för sig än att träna.
3) Idioter.

Kategori tre var överrepresenterade just idag. Att kategori två lyste med sin frånvaro beror mest troligt på att de: 1) mekar med bilen, eller: 2) skolkade från skolan och därför redan hade avverkat sitt träningspass innan vi kom dit vid halv sex-tiden.

Tillbaka till ämnet då: Idioter som paxar maskiner och/eller vikter på gymmet. Jag hade precis avslutat några tunga (nåja) bicepsövningar och skulle runda av mitt discopass (axlar och biceps) med att köra lite mage. Kvar på gymmet är vid den här tiden jag, mamma, två killar som kör ganska hårt och ganska korrekt, en kille som kör sitt eget race och tre gubbar som verkar vara tjenis med varandra.

Under den tid jag har spenderat på min sista bicepsövning - ca 10 minuter - har gänget med tjenisar bara stått och snackat med varandra, plus sett ganska tjocka och dryga ut. Jag pustar lite och går sedan för att hänga upp ett rep och köra lite mage. Vid ställningen står nån bänk uppallad på lite viktskivor. Jag lyfter bort den. Då börjar en av gubbarna (den som ser allra mest ut som en jävla idiot) att hojta: "Jag kör där ja".

Först trodde jag att idioten sa till mig att det var okej att jag körde där, vilket jag tyckte var konstigt eftersom det självklart var okej, ingen annan körde ju där. Sen sa han nåt igen och jag tittade upp på honom. Då sa han igen: "Jag kör där ja". Alltså, jag kunde liksom inte få in det i skallen, jag stod bara och tittade på honom. "Jaha", sa jag typ.

Såna där situationer är verkligen jobbiga. Jag övervägde att säga något spydigt i stil med: "Det gör du ju inte alls, du har ju stått och pratat där borta i tio minuter". Dock är det viktigt att i situationer som denna ta hänsyn till huruvida du orkar ta en diskussion eller inte. I just detta fallet var själva påståendet som gubben gjorde, "Jag kör där ja", så jävla idiotiskt att upphovsmannen inte kan vara annat än en totalt urblåst idiot. Och som alla vet går det inte att vinna en diskussion med en total idiot, hur uppenbart fel idioten än har, den kommer helt enkelt ALDRIG att fatta.

Summerat: Jag sket i idiotgubben och körde en annan magövning.

Extramaterial: Att inte fatta att man beter sig som en idiot när man gör sådär, det är verkligen - för mig - helt totalt ogreppbart. Hur kan någon vara så urbota korkad? Och en annan sak (OBS: följande uttalande kan vara lite färgat av dagens gymincident): Den där fula idiotgubben såg ut som allt jag hatar.

Jinxen slog in

Jag trodde faktiskt att jag skulle få det där jobbet. Men nä...

Om att jinxa sig själv

Det är exakt vad jag kommer att göra i och med att jag skriver det här, jag kommer att jinxa mig själv. Av flera anledningar är det väldigt onödigt: 1) Eftersom ingen läser detta i alla fall. 2) Även om jag kanske inte riktigt tror på jinxning så är även minsta lilla risktagande i min situation totalt dumt och onödigt.

En jinxning är alltså när man talar om något, och på så vis lägger en förbannelse över sig själv och den händelsen. Som nu, när jag skriver att jag tror att jag kommer att få ett jobb: jag tror att jag kommer att få ett jobb.

Nu var det jinxat. Adjö jobb.

He he. "Adjö jobb" fick mig att tänka på:

Good bye unicorn!

CUP!

Nu i helgen har jag spelat innebandycup. Det var kul. Jag tänkte skriva mer än såhär med det vill sig inte riktigt i huvve just nu. Jag återkommer.

Jahapp, då tar vi lite jobb på det...

Förresten så är det lika bra att börja jobba nu. Sista avsnittet någonsin av Entourage plus sista avsnittet för den här säsongen av True Blood igår.

Vad jag ser fram emot och inte

Vad jag ser fram emot i livet är inte att jobba. Det är att slippa oroa mig. Jag vill ha ett jobb som jag kan glömma så snart jag går därifrån. Jag vill ha fasta tider och en lugn fritid med mycket träning. Jag vill kunna köpa kaffe på väg till jobbet, åka dit på morgonen utan att känna mig stressad eller uttråkad. Jag vill ha bra arbetskamrater. Jag vill ha after work och firmafester. Jag vill kunna ta mig till jobbet utan att behöva trängas med massa äckel.

När jag tänker efter är det viktigaste inte jobbet. Det viktigaste är min bostadssituation, i förhållande till jobbet. Flyttar jag till Stockholm lär jag ju må illa nonstop.

Uäck!

Nu jävlar annars vet-e-fan

Igår tänkte jag att nu får det vara nog. Jag sökte sex jobb och nu har jag redan fått tre intervjuer. Imorgon, på torsdag och på måndag nästa vecka. Får jag inte anställning nu så vet-e-fan...

En fundering jag har är denna: är det överhuvudtaget någon som läser den här bloggen? Det känns inte så.

Enda anledningen till att vara en piratjävel

Just nu finns det i stort sett bara en enda anledning till att ladda hem musik:

Match

Snart ska jag spela innebandymatch. För första gången på tre år. Jag kommer inte att orka ett skit. Troligt är att jag bara kommer göra fula grejer och åka ut. Kanske får jag till och med en femma?

I min gamla blogg listade jag en gång dalarnas sämsta innebandygolv, idag skall vi spela på det allra sämsta. Skön...t!

Det ska bli kul i alla fall. Så länge som jag orkar röra mig.

Det är en kriminell handling att klottra kom ihåg det

Visst klotter tycker jag är kul. När jag var i Uppsala på Valborg hade någon skrivit "KNULLA SNUTEN!" med stora bokstäver på ett hus vid en bro i stan nära ett bra café.

På en staty föreställande Louis De Geer i Norrköping på ett torg har någon skrivit "kukjävel".

Det är svårt att beskriva vad som är roligt med det hela. Jag tror att det roliga är det meningslösa och dumma i att skriva något sådant. I det tidigare av de två ovan givna exemplen är budskapet i sig ganska roligt. Det är så jävla meningslöst med människor som hatar polisen. Undrar varför de hatar polisen liksom? KANSKE FÖR ATT DE ÄR KRIMINELLA?! De upplever det nog som svårt att nå ut med sitt budskap till oss okriminella (nåja). Därav klottret, antar jag.

Jag har också svårt för att ta till mig hur vissa tycker att ordet knulla motsvarar engelskans fuck.

Intervju i måndags

Ganska rolig intervju i måndags. Jag hade inte sökt jobbet i fråga, de hade (av någon anledning) ringt upp mig och bjudit mig till intervjun. Väl på intervjun får jag frågan:
"Varför vill du ha det här jobbet?"
Jag har liksom aldrig påstått att jag vill ha jobbet... Kul om jag hade sagt:
"Det vill jag inte."

Nya tider kan man säga

Jag tycker att jag har en positivare ton i bloggen nu än någonsin tidigare. Kul!

Om jag va känd

Om jag var känd kunde mitt jobb bara vara att gå ut och ha olika märkeskläder på mig. Nu är jag inte känd. Plus jag bor i Falun.

Jag var på en ny intervju igår. Det är ungefär omöjligt att säga hur det gick, men det var faktiskt ganska trevligt. Tyvärr får jag inte jobbet direkt om det gick bra på den här intervjun, istället är det ytterligare intervjuer och tuffa prövningar som gäller.

Igår var jag iväg och tränade innebandy med mitt gamla lag här i Falun. Det var ganska roligt, förutom att jag är långsam som en sengångare och tung som nitti kilo kött. Jag kommer liksom ingenvart när jag springer. Det känns tungt. Idag känner jag mig lite förkyld. Det känns tungt.

Nu ska jag dricka kaffe och titta på True Blood.

Puss!

Ja just det min nya blogg jag glömde nästan

Jag har varit i Italien och i Norrköping. Nu är jag i Linköping. Jag åkte campusbussen hit från Norrköping. Mitt studentkort var giltigt hela augusti ut, så det gick bra. Jag kände mig ändå ganska snål när jag "fuskade" till mig den åkturen. Men ändå: jag har bestämt mig för att spara pengar från och med nu. Jag har ju verkligen ingen fast inkomst.

Hur som helst så var jag på intervju i tisdags. Min tredje. Det kändes bra på förhand, men i efterhand då? Nä... Han som jag träffade där var väldigt trevlig, men jag är fan sällsynt usel på intervjuer. Kan jag inte bara få jobbet liksom? Jag har ett förslag på en ny typ av intervju, enfrågeintervjun. Det går snabbt, och ändå får arbetsgivaren reda på allt. Frågan är: skulle du klara av det här jobbet?

Ja. Det skulle jag.

Jag är väldigt öppen och ärlig i intervjuer. Det tror jag inte är till min fördel. Sanningen är ju den att jag egentligen inte vill ha ett jobb, jag vill bara fortsätta festa och slacka. Det märks nog under intervjuerna. Och varför skall de ge mig ett jobb jag inte ens vill ha?

Nä. Precis.

Jag skulle kanske skriva ihop ett nytt CV:
"Hej,

Jag heter Marcus. Jag vill inte jobba, men jag måste. Det vore kul att vidare diskutera vad jag inte har lust att göra för er.

MVH Marcus."

Fast egentligen vill jag självklart ha ett jobb. Mitt livsmål är att ha ett helt vanligt liv. Jag vill ha fru och barn och hus och ett jobb med roliga arbetskamrater. Kan ja få dä nu plz?